An eye for an eye makes the whole world blind.
Hade ett mycket trevlig konversation med min kära Caroline idag på Bigboy. Gosh, vad vi verkligen måste ses oftare älskade vän! Vi pratade om det vanliga (pojkar, skola, dans och expojkvänner) och skrattade åt gamla minnen. När jag kom hem pratade jag med min mor ett tag, hon berättade om en föreläsning hon varit på, där han som höll i den sa något som fick mig att rysa:
Då han varit medlare i Irak/Iran under krig etc, så hade han sett samma sak varje dag. Folk pekade på varandra jämnt och ständigt och påstod att det alltid var deras fel för deras onda gärningar och deras inre sorg. Hela tiden dom, dom dom dom. Men varje gång du pekar med två fingrar, är det alltid tre som pekar tillbaka på dig. Det är få som pekar med hela handen, och kan sedan stå för det.
Vet att det kanske bara är jag och mamma som blir så rörd av såna människor som honom, men jag ryste över hela ryggen. *Like if u understand*
Hade som tänkt drick litt PK nu o äta litt lakrits och rita litt. Nu när mor min ha gett me en stompf kan ja äntligen köra igång på allvar med mina kalligrafibilder och blyertsskissar. Heeerliga tider dä!
Hejdå!
Kommentarer
Trackback
