I neved had no one, that I could count on. I've been let down so many times
Hej hej alla fina som läser min blogg xPP
Satt nyss och hade ett ganska givande samtal med min tioåriga broder Willie. Vi kom in på dethär med att samhället egentligen jämt strävar efter överlevnad till varje pris och att alla liv måste räddas. Det kommer säkerligen sluta i framtiden med att alla får evigt liv. Så jag frågade honom om möjligheten fanns att han skulle få leva i all oändlighet, skulle han ta den möjligheten då? Han svarade blankt nej. Han skulle isåfall bli gammal och trött och ha ont överallt i all oändlighet till slut. Då sa jag men om du fick välja en ålder då din utvecklingsprocess skulle avslutas? Om du t.ex väljer att du ska bli 35, men avsluta utvecklingen där, skulle du då vilja leva för alltid? Han svarade blankt nej igen.
Då frågade jag vad han skulle välja: Dö i morgon eller leva för evigt, och han valde dö i morgon.
Då började jag fan fundera. Vad skulle jag välja? Jag vill dö någon gång jag också. Men i morgon? Om det inte fanns några andra alternativ, vad i helvete skulle jag välja?? För Willie var det en självklarhet. Men jag vettefan alltså..
Tål att tänka på!
Isabelle kommer snart, skriver sen. Nu blev det ett långt inlägg här, hoppas ni orkar läsa. Kommer lite fler bilder sen på nya skisser jag gjort, vet att ni längtar kära vänner. Ska bara vänta tills mamma kommer hem så jag får veta vars hennes USB- sladd är. Adjö!
Kommentarer
Trackback
