Where to begin? Kärlek är ju, som alla säger, att man ska känna sig lycklig i dennes sällskap, man ska bli glad när man ser den osv osv. Och det ligger ju såklart något i det. Men det är inte allt. Man måste känna att den relation man är i ger mer än vad det tar, såsom partners och vänskap. Det är så många som blir helt blind av kärleken och inte vågar ta steget och lämna ett förhållande när det blir för påfrestande. Kärlek ska vara givande och fantsasktisk och inte jobbig och hemsk.
Jag tror också stenhårt på att kärleken är blind. Och att det inte har någon ålder. Såvida det inte är någon som är typ fjorton och är tillsammans med någon som är tjugofem plus så är åldern ovesäntlig.
Det är det vackra kärleken. Sedan finns det alltid en baksida av allt.
Olycklig kärlek t. ex. Det är fruktansvärd kärlek. Obesvarad. Det man får tänka på då är att intege sina känslor näring. Att helt enkelt strunta i att ens titta åt hans håll är det bästa du kan göra, även om det inte är så enkelt.

Nu ska jag se på The Holiday på tal om kärlek. Ajdööö